Att lära sig ett instrument

När jag var 8 år började jag spela trumpet. Jag spelade bara i 6 år men jag har fortfarande notkunskapen och själva trumpeten kvar. Jag tänkte försöka förklara hur det var att lära sig ett instrument och vad det betydde för mig då och vad det betyder för mig nu.

Då kände jag mig faktiskt lite utvald och speciell som fick gå på trumpetlektioner efter skolan - i anslutning till skolan. Trumpet är dessutom ett väldigt snyggt instrument - guldigt skinande. Man fick lära sig hur man rengjorde den och tog hand om den. Lådan var lite besvärligt tung men - som sagt kände jag mig speciell på ett bra sätt när jag bar omkring på trumpeten. Jag bar lådan med stolthet skulle man kunna säga. Lektionerna var ju lite lagom roliga - men vissa låtar var roligare än andra att spela förstås. Upp- och ner-visan från Emil i Lönnebergas värld var en favorit - andra favoriter var såna låtar som min föräldrar kände igen och diggade. Oh Diana, Greenesleaves och annat.

Ensemblespel med en klasskompis på trombon och en annan på valthorn kändes inte så kul förrän rätt låt spelades - tv-serien Dallas titelmelodi såklart.

Idag bär jag med mig känslan av att ha gjort något eget och speciellt med att ha lärt mig trumpet - även om jag slutade på en högstadieelevs nivå - och jag var verkligen inget musikaliskt underbarn. Jag vet inte exakt vad trumpetspelandet bidrog med under uppväxten - ibland var trist och svårt att göra läxorna och ofta struntade jag i dem, men en totalt sett en positiv känsla var det definitivt.

Kanske bidrog det till ett bättre självförtroende? En vetskap att trots att vänskaper och kärlekar pågick hit och dit så fortgick trumpeten och kanske, kanske gav det en slags trygghet.

Hur var det för er att lära sig ett instrument som barn?